Högerattacken mot public service
Public service är ständigt ifrågasatt och det är inte mer än rätt med tanke på att verksamheten måste reformeras på något vis. Ålderdomlig organisation och teknikutvecklingen är på väg att springa i från betongklumpen på Gärdet.
Public service-debattörernas arenor är papperstidningarnas debattsidor, skönt kommenterad av branschmedierna och bloggar. Knuff och Twingly glöder ibland av intresse för den mest delikata statliga verksamhet vi har inom massmedierna.
Andra platser där public service framtid avgörs är i de många rapporterna i bokform. Medan det håller på tappar public service tempo.
I bland syns tecken på mer samordnad kampanj. Just nu pågår en extrapolerad attack mot det statliga företaget orkestrerad av högersmedjan Timbro.
I december inleddes kampanjen med att Lisa Bjurwald skrev en krönika i Dagens Media som för övrigt är en arena för lite mer idelogisk politisk debatt. Lisa Bjurwall har under någon sorts journalistisk täckmantel skrivit en rapport åt Timbro med namnet Den ömtåliga plantan - en granskning av Sveriges Television. Krönikan inleds på följande sätt:
"För någon vecka sedan fick jag ett brev med inbetalningskort från Radiotjänst i Kiruna, där jag informerades om att den obligatoriska tv-avgiften har höjts till 2.032 kronor per år. För denna icke obetydande tvångsbeskattning får jag enligt brevet en "oberoende tv och radio" med "spännande, trovärdiga, intressanta, utmanande, smala och breda program"."
Svd:s etablissemangsbloggare Martin Jönsson konstaterar att rapporten är skåpmat, men en siffra är intressant, nämligen intäkterna från sponsringen 2006: 47,4 miljoner kronor. Siffran upplevs som underskattade.
Lisa Bjurwalds skrift bildar grund för Timbros påtryckningar på den pågående public service-utredningen. Det ryktas även om intensivt spring bland lobbyisterna och köbildning utanför public service-utredaren Rose-Marie Frebrans (kd) dörr.
I mitten av januari började före detta ledarskribenten på Svd och medlem i alliansens mediegrupp, Mats Johansson, åter driva favoritfrågan om skärpta regler för sponsring på sitt unikt obstruerande sätt. I ett brev till kulturministern krävde han förändringar i sändningstillståndet. Lena Liljeroth Adelsohn (m) duckade och hänvisade i sitt svar till Granskningsnämndens löpande arbete.
Här om dagen publicerades ännu en krönika i Dagens Media, denna gång signerad Erik Zsiga, också han Timbro-hantlangare och redaktör för ännu en infrågasättande rapport om public service; antologin Varför public service? Alla pratar om det, få vet vad det är.
Här framkommer tydligt att det handlar om en kampanj. Erik Zsiga skriver om en opinionsundersökning som "Demoskop har genomfört på vårt uppdrag." "I undersökningen framkommer att allmänheten - tittarna och lyssnarna - på flera sätt har en bild av public service som borde påverka utredningens arbete." Nog borde Erik Zsiga och Timbro vara smartare än att referera till en beställd undersökning. Köpt statistik är bara larvigt.
Oväntat stöd för radikalare förändringar kommer från SVT:s förra vd, Christina Jutterström som på DN Debatt vill slå samman SR och SVT till ett bolag. Dessutom vill "Juttan" att licensen skrotas och att alla vuxna svenskar istället ska betala för public service via skattsedeln. Debattartikeln sammanfalla med lanseringen av hennes bok Fri Television? Public service i en ny medievärld. Tveklöst krattar hon med debattinlägget manegen ytterligare för avgörande förändring.
Också TV4:s vd, Jan Scherman, deltar i ordkriget mot public service med ett debattinlägg i GP. Även Scherman använder argument från Timbros retorik.
Och vad ska all denna retorik leda till? Målet är som redan konstaterats public service-utredningen.
Rose-Marie Frebran och hennes utredningen har ett knepigt val att göra. Låta sig påverkas eller att hitta en långsiktig lösning som håller även om det röda laget kommer tillbaka.
Därför borde Timbro koncentrera sig på att hitta vägar för att påverka sossarnas mediepolitik. Det är mycket viktigare än att skjuta på de egna utredarna.
Så den avslutande frågan måste bli:
Var står socialdemokraterna?
Det är ju trots allt omöjligt att försvara den gamla public service-politiken?